blondinmormor

Dessa ständiga bränder, ständiga rapporteringar om våldsdåd, ständiga projekt redovisade som misslyckanden, ständiga rapporter om skolans oacceptabla resultat och den ständigt närvarande arbetslösheten som försätter människor i vanmakt och apati. Behöver det vara så? Finns det någon lag som föreskriver att allt som prövats, alla ekonomiska resurser som satts in utan att ge godtagbara resultat måste upprepas i samma form gång efter annan år efter år? Hjälper det att chefstjänstemän ropar på nolltolerans och kräver att underrättas om arbetsmiljökaos innan facket stänger verksamheten och att facket i sin tur kräver kameraövervakning, där låg- och mellanstadiets barn mellan 6 och 12 år har sin skolmiljö. Skulle barnen må bättre, känna sig tryggare, uppföra sig hyfsat och få acceptabla skolresultat, om deras skola och skolgård som fått mindre och mindre yta kameraövervakades? Hjälper det att polisen blir fler om tilltron till polisen brister? Naturligtvis inte! Det förändrar ingenting! Vi är många som sedan länge insett att det är människorna , rosengårdsborna själva, som har möjlighet att förändra sina egna, sina barns och barnbarns liv – ingenting annat. Det är dags att tillvarata dessa resurser Det är dags för en genomgripande förändring. Rosengårdsbarnen är särskilt drabbade. De saknar ofta förebilder i en arbetande förälder och de saknar i hög grad en plats som är deras egen hemma. De har svikits i sin rätt att lära sig svenska språket och att vara delaktiga i det sociala och samhälliga livet utanför Rosengård. Barn till invandrare men födda i Sverige identifieras som invandrarbarn, om inte förr så när det är dags för skolstart. Det är skamligt och ett utmärkt sätt för att redan från skolstart avskilja dem från något slags normalbegrepp som ligger i ordet barn. Dags för förändring! I visionen om Rosengård finns arbetslösa föräldrar närvarande i skolans vardag. Det är deras motprestation för den hjälp de får av allmänna medel under sin tid av arbetslöshet. De kan bidra med stödundervisning i många av skolans ämnen. De kan hjälpa till att hålla ordning i skolan på raster, på fritidsgården, i matsalen, på lektionerna och därmed vara en ovärderlig tillgång i skolans arbete. Det finns ett obegripligt motstånd mot att öppna skolorna för föräldrar. Anledningen sägs ofta vara att barnen och lärarna skulle känna sig kontrollerade och ifrågasatta. Alla skulle vinna på ökad föräldranärvaro i skolan. Barnen som oftast har stor respekt för föräldrarna skulle få en lugnare arbetsmiljö. För föräldrarna skulle närvaron i skolan kunna medföra ökad språkträning och förståelse för skolans vardag. Skolpersonalen skulle kunna få avlastning och mer utrymme för undervisning. I visionen om Rosengård är arbetslösa föräldrar också självskrivna i förskolans pedagogiska arbete, inte som besökare, utan med uppgifter som ger träning i språk, traditioner och förhållningssätt tillsammans med barnen. I visionen om Rosengård finns tjänstemännen ute i verksamheterna under merparten av sin arbetsvecka. Socialsekreterare som svarar för barn -och ungdomsfrågor finns i skolorna och förskolorna i nära samverkan med barnen och föräldrarna. I en omställning av Rosengård flyttas alla arbetsmarknadsåtgärder från socialförvaltningen till arbetsförmedlingen. Det garanterar tex att inga skillnader görs i åtgärdsprogram för att komma i arbete om man bor i Rosengård eller i Limhamn. I ett förändringsarbete borde man se fördelen av att flytta sociabidragshanteringen /försörjningsstödet till försäkringskassan som svarar för all annan form av samhällsförsäkringar. I visionen om Rosengård är utbildade, avlönade och från området rekryterade kommunala poliser i tjänst. De är igenkännbara och ständigt närvarande. De har vissa befogenheter men med gränsdragning till den ordinarie polisen som alltid svarar för myndighetsutövningen. I visionen om Rosengård har man respekt för rosengårdborna som malmöbor. Någon egen lokal politisk organisation är man inte hjälpt av – tvärtom. I visionen om Rosengård ser man de människor som bor där som en resurs att ta vara på oavsett vilken del av världen de kommer ifrån, fullt kapabla att ta ansvar för sig och sitt område. Elisabeth Elgh(M) Äntligen funkar det att markera allt,kopiera och klistra in-svårare var det inte Tack Adrian