blondinmormor

LOV att välja

 

”Står det gröt så är det gröt som gäller”, fick en 94 årig malmödam som svar från hemtjänsten när hon önskade få gröten utbytt mot några smörgåsar på kvällen.

Det biståndsbeslut som hemtjänsten arbetar efter är ofta kränkande, förolämpande och saknar grundläggande respekt för ett arbete som utförs i någon annans hem. De som arbetar närmast vårdtagaren följer de regler som kommunens äldreomsorg har beslutat. Kontinuerlig-daglig attitydbearbetning och bemötandefrågor diskuteras sällan. Den avsatta tiden för olika insatser i den enskildes hem ska ske på kort tid och ger inte vårdbiträdet möjligheten att se, lära känna och leva sig in i vårdtagarens situation innan det är dags att rusa till nästa.

Vem äger rätten att avgöra behovet av hjälp om inte den äldre själv.

Hennes boende har avgjorts av andra. Hon måste bo kvar hemma fast hon hela tiden är orolig hur hon ska klara det. Hur skulle hon för övrigt kunna välja när hon inte vet vad som finns att välja på!

Oavsett om hon bor hemma eller på s.k. särskilt boende måste hon finna sig i att andra alltid vet bättre än hon själv. Dusch varje dag är det i det närmaste omöjligt att få hjälp med. Mat som levereras vid dörren för dem som bor kvar hemma måste godtas om man vill ha någon mat. Tanken på att någon gång få känna lukten av plättos blir en hägring  och att komma ut i friska luften en dröm.

Om ändå promenaden någon gång kan komma till stånd, förutsatt att det står skrivet i biståndsbeslutet, så är det promenad som gäller inte något litet inköp  som kunde göras längs vägen. Basta!  Svårast är ändå den ström av olika personer som ska ge service och omvårdnad i det egna hemmet. 15-20 personer under en månad hos en och samme vårdtagare som inte sällan hör och ser dåligt anses inte vara något större problem. Med egen nyckel och fortfarande utan legitimation och yrkeskläder får hemtjänsten tillträde till vårdtagarens hem. Vem som kommer, om och när de kommer organiseras och styrs av hemtjänsten.

Är det förvånande att äldre ofta upplever sig vara ingen. De reduceras inte sällan till ett förnamn utan en egen historia.

Men klaga vill de inte. De är den sista generationen som inte kräver makten över sina liv.

Måste det vara så? Naturligtvis inte!

Sedan 1 år tillbaka har det stått kommunerna fritt att använda sig av lagen om valfrihetssystemet -LOV

LOV- lagen om valfrihet- ger den som har behov av hemtjänst rätt att själv välja vilken vård och omsorg man vill ha, när man vill ha den, och av vem man vill ha hjälpen.

Rätten att välja bort det man inte är nöjd med är lika självklart som rätten att välja vem som tex ska ge service då det gäller den alltid känsliga personliga hygien.

LOV ger möjlighet till en mångfald av utförare av vård och omsorg. Kommunen eller privata utförare  - valet är vårdtagens. För den som inte vill välja överhuvudtaget finns alltid kommunen som har det yttersta ansvaret för vård och omsorg.

LOV ger möjlighet att konkurrera om bästa kvaliteten i äldreomsorgen. Priset är detsamma om kommunen eller någon annan utförare svarar för insatsen.

LOV ger dem som i dag arbetar inom äldreomsorgen fler arbetsgivare att välja emellan. Kundvalsmodellen inspirerar också till ett annorlunda ledarskap.

LOV förutsätter att utförarna inom vård och omsorg godkänns - privata som offentliga/kommunala. Den utförare som tänker sig att en räcka av olika personer ska kunna passera i någons enskilda hem kommer inte att få uppdraget.

Lagen om valfrihet lovordas i mer än 40% av landets 290 kommuner som valt att använda sig av den.

I Danmark har man arbetat med valfrihet inom vård och omsorg sedan 2003.

Men i Malmö säger man nej.

Varför vill inte vänstern - Socialdemokraterna, Miljöpartiet och framför allt Vänsterpartiet -  ge människor oavsett ålder och i behov av vård och omsorg  den fulla beslutanderätten och makten över sina liv?

I Malmö är kommunen inte intresserad av den enskildes valfrihet i äldreomsorgen.

Vänstern vill få oss att tro, kanske i valets hetta, att verklig valfrihet i vardagen ska införas genom att mer personal ska anställas i den kommunala äldreomsorgen - privata alternativ tar man givetvis avstånd ifrån.

Finns det ett hot i individuella lösningar som utgår från den äldres behov och önskningar?

Sannolikt är man mest orolig för att den kommunala hemtjänsten väljs bort till förmån för den utförare som lyssnar och förstår att det är den äldre som är arbetsgivaren i sitt eget hem.

Med en fortsatt vänsterorienterad majoritet i Malmö kan vi vara säkra på att äldreomsorgen inte genomgår någon större förändring. I Malmö vet kommunen som alltid vad som är bäst för andra.

Så får det inte fortsätta!

Att få   leva sitt liv på sina egna villkor och utifrån sina egna önskningar måste få bli verklighet också i Malmö.

 Det är hög tid att också Malmö säger ja till LOV – lagen om valfrihet.

 Katrin Stjärnfeldt Jammeh, som är ytterst ansvarig för kommunens vård –och  omsorg, är malmöborna svaret skyldig

LOV att välja äldreomsorg och rätten att välja bort det  man inte är nöjd med eller vill få gjort på ett annat sätt är självklart
för oss moderater.
                                                                     
 Elisabeth Elgh (M)

 Till Skånskan som fortfarande tack och lov har bra utrymme för Opinion